Gokväll i värmen, fast inte lika varmt ikväll som det var igår.
En torsdag som jag redan i förväg hade dedikerat till en massa bad i havet och bara njuta i solen på klipporna.
Nu blev det inte riktigt så kan man säga och nu vet jag dessutom hur det känns att bli utsatt för en brännmanet…

Så vackert nästan spegelblankt hav i förmiddags och intet ont anandes hoppade jag i som vanligt och simmade runt en stund  i det sköna vattnet.
Strax innan jag skulle gå upp på stegen kände jag en brännande svepande känsla över magen och låren och tog ner underarmarna i ren reflex för att fäkta bort det som kändes.
Ja, då såg jag den stora gula fula brännmaneten som antastat mig  från ingenstans…

Fy så vidrigt, jag har faktiskt aldrig råkat ut för detta tidigare men undrat hur det känns, det vet jag nu.
Jag skyndade hem och spolade med varmvatten och drog rakhyveln över benen, magen och armarna för att få bort eventuella trådar som fanns kvar.
Där efteråt smörjde jag in mig med kortisonsalva och Aloe Vera för kylande effekt.
Jisses som det kliade och stack till en början, men nu har det lagt sig och pirrar bara lite svagt i huden.
Så oskönt men nu behöver jag inte fundera och helt klart ska jag hålla bättre koll framöver.

Bilden ovan med mitt nöjda fejs tog jag före badet och suget efter mera bad just idag var som bortblåst.
Dock siktar jag på nytt försök imorgon, ja upp på hästen igen som man säger.
Sammafattning, brännmaneter är ett sattyg som inte borde finnas, de gör ju ingen direkt nytta…

Tack för ditt besök

Kram