Det här blir verkligen inget Happy Friday-inlägg, jag är fortfarande i Stockholm och var i eftermiddags bara ett par 100 meter ifrån där den hemska attacken skedde idag.
Jag märkte direkt att något var fel eftersom en helikopter stod stila i luften över våra huvud, sirener, människor som sprang eller stod stilla och såg rädda ut.
En helt surrealistisk upplevelse och man visste varken ut eller in, vart man skulle ta vägen eller inte innan polisen bokstavligen motade iväg oss via högtalarmeddelande där alla uppmanades att omedelbart lämna Stockholms gator.
Vi skyndade oss tillbaka till Hotel Diplomat på Strandvägen, och jag tror aldrig att jag har gått den sträckan så snabbt förut.

Rädd?
Ja, visst fasiken blir man både rädd och ledsen över vad som håller på att hända med vårt samhälle.
Hur länge ska vi ljuga för oss själva?
Ingen ska komma och säga nu att vi ska fortsätta leva våra liv precis som vanligt och inte låta oss skrämmas, det låter bara som ren nonsens i mina öron.
Hur ska man kunna det?

Hela Stockholm är tomt ikväll, butiker och restauranger är stängda och ingen vill riskera att befinna sig ute på stan ikväll, kanske inte på hela helgen.
Jag tänker på alla dem som har drabbats på något sätt och är så tacksam över att vi inte hade hunnit längre än vad vi gjort för vi var nämligen iväg just i den riktningen.
Stockholm i mitt hjärta.