Står inte ut

Jag har bott i Malmö i stort sett hela mitt vuxna liv vilket innebär sisådär 20 år mer eller mindre och mycket har hänt med Malmö som stad sedan jag flyttade dit.
Jag har flyttat runt och bott både i Slottstaden, i Västra Hamnen, bokstavligt talat på Lilla Torg och nu slutligen mitt i stan vid en av knytpunkterna, Triangeln.
Jag känner (kände) till de olika stadsdelarna och dess olikheter både till utseende och stil rent arkitektoniskt sett men också på ett ungefär vilken typ av personligheter som bor där, ja Slottssstaden kallas ju inte för inte för “Käppastan” helt utan anledning osv.
De senaste 2-3 åren har en krypande känsla kommit över över mig, en känsla som jag ogillar och gör att jag till slut känner att nu får det vara nog, jag står inte ut.
För inte ska det väl vara så att man ska vara rädd för att gå utanför lägenhetsdörren, hellre stanna hemma än gå ut och ständigt bli påmind om allt som är så totalt fel och skrämmande, och som tycks gå i fel riktning med en rasande fart.
Alla verkar uppfatta det så utom våra styrande politiker.

Eller ska det anses som normalt att vara i sitt hem, den lägenheten som jag förälskade mig i handlöst för 9 år sedan och höra människor skjutas ihjäl på gatan utanför…bokstavligen pang, pang, pang.
Tre skott var det som dödade personen som sköts vid Triangeln förra veckan sent på kvällen.
Blinkande sirener, tjutande däck….den hovrande helikoptern över stan, händelsen på Centralen i början av veckan, fler dödsskjutningar och det under samma dygn.
Jag har tappat räkningen på det antalet bomber som jag hört sprängas när jag legat sömnlös på nätterna, igen och igen…det tar aldrig slut, jag står inte ut.
Det spelar ingen roll hur mycket jag gillar vår fina sekelskifteslägenhet i sig, det går inte att bo i Malmö längre känner jag.

Jag har ingen lösning på problemet, ingen plan i sikte men just nu jag ville bara bort, bort från allt det som får mig att må dåligt.
Så vi packade väskan och åkte utomlands nu i veckan, hittade en otroligt bra sista-minuten och kände att det fick duga som andrum. Duga för nu.
Det var inte planerat med en semester så tätt inpå den förra resan till Thailand men eftersom allt klaffade perfekt med hundarna, arbetet osv så bara åkte vi iväg så det blir arbete även här, fast lite annorlunda.
Kanske borde man ge sig in i politiken…sadla om och bli mer engagerad i något som känns viktigt och värt att kämpa för…

Sköt om Dig

Kram

5 reaktioner på “Står inte ut”

  • Eva skriver:

    Du har alla mina sympatier. Men jag undrar vad skulle du kunna göra politiskt? Alltså vad har du för idéer att lösa den trista utvecklingen? Ingen annan har kommit med en enda idé vad jag vet.

    Kram

    • Inredningshjälpen skriver:

      Varje människa måste tro på sin egen förmåga att kunna bidra till förändring, så tänker jag.

  • Annica Eldberg skriver:

    Förstår💕
    Tror att fler måste höja rösten och tala om precis det du beskriver.
    Är övertygad om att fler inte längre står ut.
    Jag bor i Stockholm, i ett område som inte är drabbat.
    Men jag gråter av förtvivlan, när jag läser vad som sker.
    Tonåringar med vapen.
    Det är galet.
    Vi har det så bra.
    Hjälp och stötta alla dessa ungar som hamnat i utanförskap.
    Vi står inte ut….

  • Lovisa skriver:

    Jag förstår dina känslor. Allt går så snabbt, åt helt fel håll.

  • Martin skriver:

    Vilket parti har du röstat på de senaste valen? Om du röstar på nått annat än SD så får du skylla dig själv helt enkelt även om det kan låta hårt. Ni är sedan länge informerade om den högst sannolika samhällsutvecklingen och borde vid det här laget vara väl medvetna om vad en superliberal invandringspolitik får för konsekvenser, inte minst i form av ett mycket otryggare samhälle.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.