Rosa tulpaner är mer eller mindre ett stående inslag här hemma hos oss nu under våren, så himla fina i sin enkelhet att man (läs jag) helt enkelt inte vill vara utan dem.
Och visst är de fina när de är som ståtligast och sträcker sig lite kavat mot ljuset….

…men nog som allra vackrast tycker jag, efter en vecka när stjälkarna börjar böja sig nedåt och kronbladen får en lite mattare nyans.
Samma blomma fast annorlunda med tidens gång, precis som allting annat här i världen som tillåts att åldras med värdighet och få lite patina.

Kram