Tisdag, en helt vanlig småtrist dag med bara de vanliga sysslorna här hemmavid, ja kanske är det just det som många människor skulle sätta stort värde på just nu med hänsyn till hur världen ter sig inte minst för alla dem som i detta nu flyr från kriget i Ukraina.
Jag kan inte värja mig för de hemska bilderna, historierna om hur hem raserats, familjer som splittras och kvinnor och barn som dödas på gatorna.

Tårarna kommer, äcklet inför hur respektlös människan kan vara inför andra människor, så hänsynslöst och brutalt att man inte kan förstå det hur gärna man än vill.
Tappra och modiga mammor som flyr med sina barn, många som ger sig av med nästan inget förrutom ett älskat husdjur.
Jag har ju inga barn men förstår hur hemskt det måste vara, och nej jag skulle själv aldrig någonsin lämnat mina små vovvar ensamma år sera öde.
Jag blir så lilla berörd av allt och har svårt att sova, har ont i magen och fungerar inte riktigt som vanligt, men försöker hålla fast vid mina rutiner, träning osv för att inte helt drunkna i oro och ångest.

Hur mår du?
Har du kanske något bra tips om hur du hanterar oro och stress?
Jag läser och hör om många som känner ungefär likadant som jag, och jag tror att det är viktigt att vi vågar visa även den sidan utåt och inte försöker spela starka och oberörda inför varandra.

Fina lilla Agathon som är en fin liten följeslagar till mig under mina promenader numera.
Varken Alfred eller August har varit speciellt intresserade av att gå ut och gå långa promenader, Agathon däremot kommer så fort han märker att jag gör mig redo för att bege mig ut och får han inte följa med så sitter han klistrad vid ytterdörren och surar tills jag kommer tillbaka, ja det har nämligen min man berättat hahaha.

Ha en fortsatt fin dag och dela som sagt gärna med dig, det tror jag att vi alla kan blir starkare av.

Kram