Livet.
Så fantastiskt starkt och ständigt pågående men ändå så jäkla skört och kan ta slut när som helst…Jag och min var med vid en sån omskakande händelse igår kväll att jag fortfarande är chockad och inte riktigt minns förloppet,  mer än att allt hände helt plötsligt och helt oväntat..

Igår efter en fin promenad längs med havet, vid åtta tiden var det nog, gick vi ned till vår fina brygga här i Norrviken för dagens sista dopp.
En älskad plats som en badälskare som jag är så otroligt tacksam över att ha haft mitt framför näsan under flera års tid i skrivande stund.
Igår visade dock denna plats sig från en helt annan sida, och ja,  jag är nog fortfarande lite i chock över det hemska som utspelade sig där nere igår kväll.
När jag och min man kom ned till bryggan var det ett gäng som nyss hade badat, men en ensam tjej i 20-års ålderns var fortfarande i vattnet och pratade och skojade med dem på bryggan..

Vi klev i vattnet från stegen på bryggan och den där kalla uppfriskande känslan kom som ett brev på posten men sen direkt blev det ljummet och skönt.
Vi simmade ut en liten bit och vände sen direkt mot mot bryggan igen, och då var tjejen vid trappan och precis som vanligt.
Jag som är en väldigt observant och högkänslig person såg dock att hon gjorde någon konstig rörelse med ena armen och skakade på huvudet.
Men, eftersom tjejen i fråga varit väldigt ”spexig och hållit låda med kompisarna på bryggan tidigare, så var första taken att detta var en del av detta.

Det var min första reaktion. Allt gick så snabbt.
Tjejen snurrade runt, hamnade upp och ned flytandes i vattnet och min tanke var fortfarande att det var på lek, för inte kan väl en sprudlade livslevande ung person helt plötsligt hålla på att drunkna?
Jo, det kan vara precis så, det vet jag nu..

Sen blir händelseförloppet rörigt för mig, men jag säger först något i stil med ”Höre du, driver du med oss så är det ingen rolig lek”??

Ingen reaktion.
Säger sen till min man som inte uppfattat situationen ännu, ”Det är något som är fel!!” Hon måste ha hjälp!!
Jag försöker få kontakt med hennes kompisar på bryggan som pratar på och inte alls uppfattat det som sker, min man reagerar dock blixtsnabbt och simmar fram och vänder på henne, drar henne mot stegen.
Även han försöker få kontakt med kompisarna på bryggan, och snart blir de medvetna om vad som sker men även de chockas och står först som handfallna.
En äldre kvinna, en kompis i samma ålder och två stora starka killar står först helt oförstående, men eftersom min man är gammal yrkesofficer och vet exakt vad som ska göras tar han befälet på ett rådigt sätt så att alla vaknar till liv och börjar hjälpa till.
Tjejen  i fråga var ganska så storväxt,  ja nästan samma kroppsbyggnad som min man,  så det kändes som en evighet innan de lyckades får upp henne från det djupa vattnet och upp på bryggan. Min man lyfte nedifrån medan de andra försökte hjälpa till från bryggan…

Ambulans larmades och min man gjorde hjärt- lungräddning osv på tjejen som nu var helt livlös och blå om läpparna.
Det kändes som en evighet innan hon kräktes upp vattnet och vaknade till liv och var helt förvirrad först, hon visste inte var hon var, att hon badat osv

Folk strömmade till från husen precis ovanför,  handdukar fixades, en man kom springande med bostadsrättsföreningens hjärtstartarväska, en kvinna som är läkare kom och alla hjälpte till på ett fint sätt utan att vara i vägen.
Räddningstjänsten från byn skyndade till och kort därefter kom ambulansen.

Så snabbt kan det ske, att en ljuvlig sommarkväll plötsligt byter skepnad och blir till ett skräckscenario.
Jag har tidigare bara läst om att drunkningsolyckorna i landet ökat dramatiskt, men aldrig någonsin under alla mina år varit närvarade eller inblandad i en sådan…sånt där som händer andra men inte mig…

Nu vet jag hur snabbt det går och hur oerhört viktigt det är att man reagerar och gör det snabbt och rådigt…tänk om samma sak hade skett och tjejen hade varit ensam i vattnet?

Det fanns ingen förvarning, inga tecken, inget plaskande och rop på hjälp som på film utan allt skedde helt knäpptyst.
Jag ryser fortfarande vid tanken och är så otroligt tacksam över att det gick bra trotts allt, och även glad över den handlingskraft som så många visade och med min man i spetsen.
Hade jag varit ensam i vattnet hade jag inte kunnat hjälpa henne med ena armen som fortfarande har ett benbott och som dessutom är mindre än personen i fråga.

Jag funderade på om det var rätt att berätta om händelsen här eller inte, men valde att göra det eftersom jag tycker att det är viktigt att Du får en bild av HUR det går till när man drunknar helt plötsligt i spegelblankt hav.
Händelser som man läser om och tänker ”Hur kan det ske?”  Det kan det ske, är det möjligt?
Det kan det, och det går väldigt snabbt.

Den fina bryggan kommer från igår även att ha en helt annan betydelse än enbart ren och skär livsnjutning för både mig och min man.

Som sagt, lite extra tacksam över livet idag och blev inte ens upprörd över att EM-laget åkte ut mot Ukraina igår, även om det var surt.
Var rädd om Dig, och var observant i sommar och håll koll på dina egna och andra som badar och har kul i sommar, Din reaktion och rådighet kan rädda liv.

Ha en fin onsdag!