Tacksamheten över allt och inget

Hej fina bloggvän, hoppas att allt är fint hos Dig denna augusti-söndag.
Nu avlöser ju den ena härliga sommardagen den andra här hos oss, med vykortsvyer som får en att behöva nypa sig i armen då och då för att förstå att detta händer här och nu.
Detta året må ha varit det konstigaste och mest annorlunda under många människors livstid, sorgligt och smärtsamt ur flera perspektiv inte minst på alla som gått bort i sviterna av viruset, men visst har vi alla till mans lärt oss något också?

Jag hoppas det.

Jag kan såklart bara tala för mig själv men det känns sunt att ha stannat upp om än ofrivilligt, och fått en tankeställe på hur snabbt allt kan förändras, och hur enkelt det kan vara att förlora fotfästet för en stund.
Detta har jag iofs upplevt tidigare i livet utan en hotande pandemi, och hur jobbigt det än är att ta sig igenom tuffa tider (ibland till synes helt hopplösa) så lär man sig något under resans gång och kommer ut starkare på andra sidan.
Klokare, mera tacksam och definitivt med lite nytt skinn på näsan när nästa törn dundrar in.

Tacksamhet över “det lilla i livet”, sånt där som man kanske tar för givet och inte reflekterar nämnvärt över när livet rusar på från det ena till det andra och man verkar aldrig sitta still.
Så, tacksamheten över allt detta som jag visar via mina snapshots från mobilen under min Bjäretur genom svårslagen natur här på Bjäre och närmare bestämt ute i Torekov, är helt enorm.
Det är så vackert här, närheten till havet och härliga bad, de öppna slätterna, promenadvägarna med jobbiga backar, äppelodlingarna,  betande djur, vildhallon och björnbär som kantar vägarna…ja allt och ingenting på samma gång.
Inget av detta tillhör vare sig mig eller dig, men att få vara här och ta del av allt är det som jag känner stor tacksamhet för just nu.

Det finns så många mysiga och old fashion helt opretentiösa sommarställen och trädgårdar här i trakterna om man lyfter blicken från 20 miljoners objekten.
Drömmen om ett ett eget sådant litet ställe får hjärtat att slå frivolter, och vem vet, hoppas man och kämpar tillräckligt mycket så kanske drömmen slår in.

Denna rundan går en bra bit utanför själva byn och tar cirka en och en halv timme i raskt tempo, njutbara minuter ska jag tillägga, för med allt detta att vila ögonen på så flyger man nästan fram och är tillbaka nere i själva Torekovs by där allt maxas under några sommarmånader för att sedan bli totalt folktomt och igenbommat till hösten.

Ett av helgens många bad från bryggan bortanför Morgonbryggan i Torekov, där är det lite mera krångligt att ta sig ut till bryggan, men det alltid är lite mindre folk som badar där.
Ja, hur man än vänder och vrider på allt och upplevelsen av att många människor inte distansierar sig längre, så försöker jag att hålla mig till de regler som gällde före semestertider.
Jag har nämligen svårt att tro att pandemin bara försvann för att svenska folket ville ha gemensam semester under juli….

Belöningen efter träning och bad i form av italiensk gelato från Riccardos i Halmstad, som numera finns att njuta av hos Restaurang Varvet som öppnat nere i hamnen denna sommaren.
Jag väljer nästan alltid en sorbet i kombination med vanilj, då går man känslan av isglass med vaniljfylling och hur gott är inte det? Testa så får du se nästa gång du ska välja glassmak.

Ha en fin söndag!

2 reaktioner på “Tacksamheten över allt och inget”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.