After Milan comes…

Buntar med blommor.., men även som ett brev på posten värsta migränanfallet, och det är aldrig speciellt upplyftande och i synnerhet inte när det är en av årets hittills härligaste dagar utomhus med strålande sol och ljumma vindar.
Så halva dagen var jag nerbäddad i sängen, och sen mot eftermiddagen när tabletterna och vilan gjort sitt så tog jag mig upp för att landa på Yoga-mattan med finaste sällskapet man kan tänka sig.

Jag blir så lätt påverkad av stress, har nog alltid varit så, och dessutom väldigt emotionell och mottaglig av alla signaler som omger mig….jag kan känna av sinnestämningar och sådan som ligger i luften, outtalade meningar osv osv och jag kan lova dig att det är en egenskap som jag inte alltid önskar att jag hade.
Igår när beskedet om Tim Berglings död kablades ut över hela världen så var det så sorgligt, jag kände ju såklart inte honom personligen men man har ju följt hans framgångar, lyssnat på hans musik osv och inte minst sett den tragiska sidan av hans liv som blir väldigt påtaglig norm na ser dokumentären True Stories.
Ledsamt.
Det finns så många livsöden och sorger, saker som inte alls blir som vill hade önskat.
Vi har nog alla till mans våra kamper och strider i liver och försöker ofta att påminna mig själv om att aldrig döma någon eller dra förhastade slutsater om någon person eller deras liv.
Det finns så mycket under ytan som vi inte känner till.
Varför är det ofta så lätt att göra sig en bedömning utifrån det vi ser, och inte det minst bry oss om att ta reda på lite mer?

Men åter till mina fina blommor som min man var gullig och gick och köpte till mig dag när jag låg utslagen.
Han vet ju att jag älskar allt som är rosa och det var ju inte den lilla buketten han samlat ihop till om vi säger så.
resultatet får du se imorgon.

Kram

1 reaktion på “After Milan comes…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.