Hej måndag och första riktiga veckan i mars.

En vecka som inte har börjat så himla muntert här hos oss eftersom lille Affe inte är riktigt kry just nu.
Jag vet inte riktigt vad det är som är fel, men har man levt ihop med en liten knatte i åtta år så vet man när det är något som inte riktigt står rätt till.

Det sämsta med hundar är ju att de inte kan berätta var det gör ont eller vad som är fel, ja tänk så mycket lättare det hade varit, och så mycket mindre orolig man hade behövt vara för att inte kunna ge rätt hjälp till sina små hjärtan.
Det började redan i lördags med att han gnydde till lite när jag lyfte upp honom som jag brukar göra, men sen var det inte så mycket mer med det.
Igår märkte jag dock att han var betydligt mera loj och inte alls lika allert i blicken som han brukar vara och sen skrek han till ganska rejält vid två tillfällen när jag tog i honom.
Åh så ont det gör i hjärtat, ja du som själv har hund förstår nog på pricken vad jag menar och hur jag känner mig just nu, och tankarna springer ju iväg mot alla hemska scenario som man kan fundera ut…

Idag har vi varit med honom hos veterinären som undersökt honom och inte kunnat se eller märka något som helst fel på honom men manar att som det fortsätter likadant så får vi komma tillbaka igen för att röntga honom.Aptiten det heller inga fel på utan han äter med god aptit och vill ha godis osv så det är ju ett gott tecken om något tänker jag.

Så idag blir det extra mycket mys och gos med mina små killar, August blev lite rolig när Affe åkte till veterinären, och de märker ju när det är något på gång och inte minst om matte är lite hispig och gråter och har sig.

Nu håller vi tummarna för att han blir som vanligt snabbt igen och att han inte har ont på något sätt som vi inte vet.

Kram