I morse vaknade vi upp i Stockholm efter en natt där jag sov väldigt oroligt, och det var fortfarande påtagligt i morse när vi klev utanför hotellet för att ta en promenad före frukosten, att det var ett ovanligt lugn i Stockholm city.
Det känns fortfarande helt ofattbart att hände, och jag tror inte riktigt att man kan föreställa sig den uppskärrade, kaosartade stämning som var på stan igår då när allting hände.
Tankarna snurrar och det som annars brukar stå i fokus en ”vanlig lördag” känns ganska meningslöst just idag.
Jag råkade av misstag tidigare idag komma in på en sida där man lagt upp hemska bilder som visade de värst drabbade offren, det var ibland det värsta jag någonsin sett, och jag förstår å ena sidan inte hur man kan vara så respektlösa att man lägger ut sådana bilder, men å andra sidan så kanske fler behöver få reda på sanningen?
De här offren blev inte påkörda och skadade det var så mycket värre.
Alla tankar till deras anhöriga, det måste vara en helt fruktansvärd situation för dem.
Och nu är vi hemma igen, hemma i Malmö som inte heller känns som en särskilt trygg stad att vistas i längre, tycker jag.
Här händer det ju som alla vet den ena dödskjutningen efter den andra, men det står ju i skuggan av det här hemska dådet just nu.
Jag vill gärna kunna känna det som jag hör så många säga på TV osv, att vi ska känna oss starka och inte vika ner oss och bli rädda, men just nu är inte min känsla ens i närheten av det.
0 kommentarer