Står inte ut

Jag har bott i Malmö i stort sett hela mitt vuxna liv vilket innebär sisådär 20 år mer eller mindre och mycket har hänt med Malmö som stad sedan jag flyttade dit.
Jag har flyttat runt och bott både i Slottstaden, i Västra Hamnen, bokstavligt talat på Lilla Torg och nu slutligen mitt i stan vid en av knytpunkterna, Triangeln.
Jag känner (kände) till de olika stadsdelarna och dess olikheter både till utseende och stil rent arkitektoniskt sett men också på ett ungefär vilken typ av personligheter som bor där, ja Slottssstaden kallas ju inte för inte för “Käppastan” helt utan anledning osv.
De senaste 2-3 åren har en krypande känsla kommit över över mig, en känsla som jag ogillar och gör att jag till slut känner att nu får det vara nog, jag står inte ut.
För inte ska det väl vara så att man ska vara rädd för att gå utanför lägenhetsdörren, hellre stanna hemma än gå ut och ständigt bli påmind om allt som är så totalt fel och skrämmande, och som tycks gå i fel riktning med en rasande fart.
Alla verkar uppfatta det så utom våra styrande politiker.

Eller ska det anses som normalt att vara i sitt hem, den lägenheten som jag förälskade mig i handlöst för 9 år sedan och höra människor skjutas ihjäl på gatan utanför…bokstavligen pang, pang, pang.
Tre skott var det som dödade personen som sköts vid Triangeln förra veckan sent på kvällen.
Blinkande sirener, tjutande däck….den hovrande helikoptern över stan, händelsen på Centralen i början av veckan, fler dödsskjutningar och det under samma dygn.
Jag har tappat räkningen på det antalet bomber som jag hört sprängas när jag legat sömnlös på nätterna, igen och igen…det tar aldrig slut, jag står inte ut.
Det spelar ingen roll hur mycket jag gillar vår fina sekelskifteslägenhet i sig, det går inte att bo i Malmö längre känner jag.

Jag har ingen lösning på problemet, ingen plan i sikte men just nu jag ville bara bort, bort från allt det som får mig att må dåligt.
Så vi packade väskan och åkte utomlands nu i veckan, hittade en otroligt bra sista-minuten och kände att det fick duga som andrum. Duga för nu.
Det var inte planerat med en semester så tätt inpå den förra resan till Thailand men eftersom allt klaffade perfekt med hundarna, arbetet osv så bara åkte vi iväg så det blir arbete även här, fast lite annorlunda.
Kanske borde man ge sig in i politiken…sadla om och bli mer engagerad i något som känns viktigt och värt att kämpa för…

Sköt om Dig

Kram

Inredningshjälpen’s alldeles egna Lilla My

lilla_my_color_132305444-1

Vi har vår alldeles egen Lilla My här hemma hos Inredningshjälpen minsann.
En mycket bestämd liten malteserkille vars humör och personlighet stämmer
på pricken överens med beskrivningen av Lilla My, ni vet busfröt som far om-
kring och retas med Mumintrollen där i Mumindalen.

“Lilla My är aggressiv, busig och viljestark, men också rättvis och mycket
vänskaplig.
Hon ställer alltid upp för Mumintrollen om de behöver hjälp och hon är inte
elak utan bara busig.
Trots sin lilla storlek är Lilla My aldrig rädd och brukar istället retas med
figurer av mer lättskrämd karaktär, däribland Sniff (läs Affe).
Hon kan även beskrivas som lite av en “pojkflicka” då hon inte är så särskilt
feminin av sig.
Hon är aldrig ledsen, utan antingen bara glad eller arg.”

DSC_0005 DSC_0011 DSC_0020 DSC_0016

Ja ni ser ju själva, att bli fotograferad är nog ibland det mest retliga som
August kan tänka sig.
Då görs det fula miner och onda ögat kommer fram.
Han bestämmer själv när det är tid för kramar och mys, och då ska det vara
rejält.
Också är han ju söt, helt bedårande söt.

Och så har jag fått ett namn på blomman där i burspråket, tack vare fina
Instagramvänner som hjälpte mig med det.
Doftpelargon eller Dr Westerberg, kärt barn har många namn, och den trivs
verkligen bra där i fönstret med solens strålar som hälsar på då och då.

Med det önskar jag er en fin lördag i vårsolen!

Inredningshjälpen/anette

Så välkomnar vi 2014 hos Inredningshjälpen

DSC_0158

Så välkomnar vi 2014, ett helt nytt år med oanade möjligheter.
Av diverse statusuppdateringar, blogginlägg osv att tolka, så är
förväntningarna stora inför det som komma skall under 2014.
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska säga, mer än att det får bli
som det blir så länge man gör sitt alla bästa för det mesta.
Jag har inga stora nyårslöften, att lova för mycket är aldrig
hälsosamt och nyttigt för vare sig kropp eller knopp.

DSC_0141 DSC_0148 DSC_0153 DSC_0155

Vi startar det nya året på lugnaste möjliga vis med superlång
sovmorgon, promenader, vovvemys och som ni ser lite bus.
Utan de där två fina busfröna hade allt varit så mycket sämre.
Kärlek när den är som allra allra störst.

Ha en riktigt fin dag på årets allra första dag!

Inredningshjälpen/Anette

Bara om inredning

DSC_0255

Allt här i värden handlar faktiskt inte bara om inredning,
utemöbler, design eller andra världsliga ting.
Ibland måste man faktiskt ta sig tid för vovvemys, och att
leka med bollen, och annat som intresserar små hundar.
Idag gick det lite vilt till som ni ser.

DSC_0257 DSC_0248 DSC_0273

Fast vi har såklart inte ägnat hela dagen åt lek och bus.
Bland annat har jag varit hos Bargi och valt ut
några fina mattor som jag ska använda till KWA’s monter,
det har mailats, bokats hotell osv.
En bra måndag och en bra start på veckan.
Hoppas att ni också har haft en fin dag!

Inredningshjälpen/Anette