Hej fina bloggkompis hoppas allt är fint hos Dig?
Ja, aldrig någonsin förr har det väl känts mer behövligt att ställa just den frågan till oss alla och en var just nu.
Som du kanske märkt har det inte blivit så mycket bloggat för min del de senste dagarna, jag har nämligen kännt mig helt ur fokus och lite paralyserad av allt det som sker just nu…som om hjärnan galopperar iväg i olika riktningar, ja lite som om jag sitter på en häst som skenar.
Har man upplevt den känslan så vet man nog att det inte är någon behaglig känsla.
Jag ska erkänna direkt att jag är rädd, kanske inte rädd för att jag eller mina nära ska bli sjuka då vi alla är friska och krya annars, utan betydligt mer rädd för vad som sker med världen och samhället här i Sverige just nu.
Tidningarna målar upp nattsvarta rubriker, våra politiker är alla plötsligt sams och höjer varnande fingrar i skyn samtidigt som de uppmanar alla att köpa hämtmat från din lokala restaurang för att stödj branschen, klippa oss en gång extra osv.
Bla statsministern Stefan med fru Ulla postade en film på Instagram där de vandrar hand i hand till en kvarterskrog (med Säpo och filmteam) där de köper varsin dagens att ta med hem…så himla naturligt….
Samma sak när jag scrollar genom mitt övriga Instagramflöde, alla verkar vara hemma i självkaratän och har samma uppmaningar där och folk verkar frossa i delikatesser som aldrig förr mellan café, SPA-besöken, skidbacken eller hemmafixet för mer ordning och reda så att allt flyter på bättre när allt detta är över….
Det vittnas om ökad försäljning hos Systembolaget och Google-sökningarna på smarriga mat och bakningsrecept, Netflixandet har ökat markant osv.
Spa-hotellen uppmanar oss att komma och bo och njuta av lugnet och lyxen som erbjuds där..samtidigt som vårdpersonalen går ännu mer på knäna och kämpa på i vanlig ordning..
I vanliga fall när man drabbas av virus brukar ju sprit, god mat, SPA, renovering och träning vara det sista man tänker på, men detta viruset verkar snarare sätta folk i Sverige i feststämning och fulla av energi för renoveringar och fritidsaktiviteter.
Missförstå mig rätt, jag skriver under alla dagar om året på att vi ska stödja små och lokala företagare där vi bor, handla mer förnuftigt och hållbart över lag än vad vi gör och inte minst värdera tid tillsammans med våra nära högt och var måna om att vara ute och röra på oss.
Unna oss avkoppling och lite lyx mellan varven, men nu? Är det verkligen rätt tid för just detta?
Är det verkligen lösningen på det som sker just nu?
Kan vi inte gemensamt ta detta på lite större allvar och åtminstone visa lite solidaritet med tex sjukvårdspersonalen som vittnar om hemska scenarion och situationer i sjukvården just nu här i Sverige?
Med alla de som drabbas otroligt hårt i tex Italien och Spanien?
Skåla gärna i champangne och unna dig livslyx så mycket du vill, men kanske kan vi vänta en smula med överdådet tills detta är över?
Jag rekommenderar gärna tex mina hotell- och designfavoriter helt osponsrat så ofta jag kan här i bloggen, kan men känner bara att det känns så himla konstigt i allt det dramatiska som målas upp parallellt..
Bilderna i detta inlägget är från en personlig hotellfavorit i Stockholm, Nobis Hotel där vi ofta bor när vi är i storstan eller på Hotel Diplomat som är en annan personlig favorit
Hur skulle det vara om vi alla som är friska verkligen drog vårt strå till stacken och betedde oss med sunt förnuft och skötte vår vardag och våra plikter som vanligt i den utsträckning som vi faktiskt kan?
Sätter sig alla ner unisont ”tar ledigt” och ”inväntar bättre tider” kommer samhället braka ihop av helt andra anledningar än själva viruset, är jag och några andra pessimister rädda för.
Inget ont i dessa rekommendationer men är det verkligen prio hos den ”vanliga människan” som har någon anhörig som de oroar sig för, precis förlorat sitt arbete eller det egna företaget?
Beter sig människorna i tex Italien på samma sätt? Där har ju viruset pågått längre med värre utsträckning och höga dödsantal rapporterade, och jag personligen tycker att det är djupt respektlöst med glättiga anda som jag upplever generellt sett via sociala medier.
Jag känner ju en del människor i Italien via vår agentur Ethimo och där ser ju verkligheten lite annorlunda ut just nu, minst sagt.
Kanske trampar jag någon på tårna, må så vara, jag skriver utifrån min egen upplevelse och hur jag reagerar på allt som sker just nu.
Jag är rädd, inte rädd för att bli sjuk i själva viruset utan mer för att vi inte tar detta på allvar innan det är för sent.
Rädd för den psykiska ohälsa hos alla dem som oroar sig för hur de ska kunna försörja sig och deras familjer när man förlorat sitt arbete eller livsverk som man kämpat med under många år.
Ingen kommer att hjälpa alla dessa när allt detta ”är över” inte all hämtmat i världen eller resande garderober.
(Bilden ovan är från årets upplaga av Stockholms Furniture Fair som hålls på Stockholmsmässan i Älvsjö. Där har samtliga mässor ställts i och lokalerna står till förfogande att byggas om till sjukvårdslokaler för intensivvård-väcker detta en klocka??….)
Rädd för de ekonomiska påföljderna för hela samhället, sjukvården var ju hårt ansträngd sedan tidigare, skolorna vittnade om dåliga betyg, poliserna gick på knäna osv osv.
Tror ni att dessa problemen försvinner nu eller kommer det att bli sju resor värre??
Ekvationen är enkel, och det är inget som någon annan kommer att fixa till oss medan vi sippar rosé på altanen eller tar en långpromenad när vi egentligen skulle ha arbetat…
Läser igenom mitt eget inlägg och känner mig som Sveriges största (och enda) pessimist och glädjedödare tyvärr, men kan helt enkelt inte bara vara mitt vanliga jag i allt detta.
Bilderna ovan är från en av flera krogfavoriter i Sthlm nämligen Nybrogatan 38 som vi ofta ätit på och gärna supportar så ofta vi kan, men dock inte nu då jag tycker att det oansvarigt att flytta runt även i om landet bara för nöjes skull som det ser ut just nu.
Andra favoriter hos mig:
Roy Fares Mr Cake
Miss Voon HÄR
mfl
Så, avslutningsvis vill jag fråga Dig med allt detta sagt som bakgrund.
Tycker du att bloggen ska fortsätta i vanlig ordning, eller tycker du att det känns för ytligt i det som sker just nu?
Även här känner jag mig villrådig, det är ju en stor del av mitt arbete och som jag propsar på att vi alla ska fortsätta främst med just nu, och att bli någon krisrapport-blogg med inlägg som dessa känns även det helt fel för min del…
Vad önskar du se mer eller mindre av, berätta gärna!
Önskar Dig en fin söndag!
Håller med dig i mycket av det du sagt. Jag tycker du ska följa ditt hjärta dit det leder dig, det mår man bäst av. ❤️
Jag trodde vi beställde hem mat för att gynna företagare emed många riskerar konkurs nu när folk inte vill sitta i restaurang. Mvh Liss.
Hej, fortsätt med bloggen och insta som vanligt snälla. Jobbar inom sjukvården och vi behöver något som är normalt, vi får inte sluta planera och drömma!
Hej fina Anette!
Jag tycker du är klok som en bok <3
Detta virus har verkligen vänt upp och ner på vårt samhälle, och det känns nästan banalt att inte ta sviterna av viruset på allvar. Det finns så mycket mer kopplat till smittan, än att just bara bli "smittad" Effekterna av detta kommer att bli katastrofala följder för företag, arbetslöshet, sveriges ekonomi och många redan utsatta grupper.
Jag tycker absolut att du ska fortsätta blogga som vanligt.
Det ger lite ljus i mörkret och lite som ovan "ANNIKA" skriver att inte sluta planera och drömma.
Personligen så är jag mestadels hemma sedan jag kom hem till Stockholm förra veckan. Jag är egentligen inte rädd för smitta, utan snarare inte ge mig i kast med att vara en promenerande smittrisk. Vad jag gör är att en gång om dagen köpa en take away (vilket jag aldrig annars gör) för att stötta lokala företag i Sjöstaden då jag ändå äter (vanligtvis lagar min mat på spisen)
Jag har som sagt inte någon manual på rätt eller fel, men om vi alla kämpar oss igenom detta tillsammans så tror jag att vinsten kan komma att bli ett mer omtänksamt och kärleksfullt Sverige. Samt att även politikerna får sig en tankeställare hur planen kring vårt rike sett ut innan pandemin, och hur en fördelning på skattepengar ska placeras (då viktiga områden som EX sjukvården) aldrig någonsin ska behöva stå utan utrustning eller jobba 72 timmar i sträck.
Jag tycker du ska fortsätta skriva som vanligt <3
Kram
Jag tycker du både har rätt och fel. Klart att mycket är fruktansvärt just nu. Men samtidigt tycker jag det är viktigt att man fortsätter leva – Är man frisk så ska alla dagar tas till vara, även när det råder global kris. Ingenting blir bättre av att man ”gräver ned sig” i elände…
Hej, just mixen mellan heminredning / mode och dina egna tankar och funderingar om vad som händer runt om i världen är en av styrkorna med din blogg. Fortsätt på så sätt som känns bäst för dig.
Kram
Vilken orealistisk och falsk bild av dagens Sverige.
Feststämning, frossande i delikatesser, champagne, folk tar ledigt, bla, bla bla…
Ser du inte tomma restauranger, tomma butiker, avfolkade gator???
Vi jobbar hemifrån idag inte utan orsak och ja, vi ska stödja våra restauranger genom att köpa hämtmat, vi ska stödja våra frisörer. Det kallar jag solidaritet.
Själv sitter du på Noi med ett glas rött och låter ´´djup´´ samtidigt passar du på att i samma text förmedla dina favorit hotell och restauranger. Ytligt.
Tror inte du läst mitt inlägg ordentligt så jag borde egentligen inte besvara detta alls.
Jag lyfter ofta både varumärken, butiker, restauranger och hotell som jag gillar helt från hjärtat och utan samarbeten året runt, och inte enbart just nu men nämnde några av dem som jag ofta besöker när jag är Stockholm i detta inlägget just för att stödj dem även genom marknadsföring till alla de tusentals som jag når ut till, är det fel?
Bilden är inte från nu, bor ju inte i Stockholm ens utan bilder från i februari då vi bodde på Nobis under en hel vecka och åt på några av de restauranger som jag nämnde. Tror det är Cola Zero i glaset då jag inte dricker alkohol.
VH Anette
Jag har lite svårt att ta till mig den bild du ser och förmedlar och jag undrar lite över vad eller vilka du har i ditt instagramflöde. Jag bor i Stockholm och här är livet allt annat än vanligt, dom flesta som kan jobba hemma gör det, går man ut gör man det man måste och tillbaka in igen, en bild som förmedlas av alla kunder och kontakter jag möter (på telefon) runt om i landet. I min närhet blir man permiterad och varslad, tvingas hålla barn hemma från skolan för att någon i familjen råkat hosta eller snora, med all rätt.
I mitt instagramflöde är det inte glättigt, inte från gemene man och inte från någon av alla influensers heller, snarare oroligt och stöttande.
Visst finns det säkert dom som tar tillfället i akt men jag tror dom är relativt få i sammanhanget, men ponera att man blir permitterad, uppsagd, indragna uppdrag, inte får skicka barn till skolan, vad föreslår du att man gör om man inte får åka till landet och beta av på to-do listan, rensa hemma eller äta hämtmat och kanske både passa på att göra det man inte hinner annars och samtidigt stötta näringslivet som vi behöver slå vakt om?
Jag förstår din oro, även jag är orolig för vad som händer både med sjukvården men även med företagandet och hålla hjulen snurrande. Min gissning är att vi gör klokt i försöka ratta båda delarna för att komma ur det här så skonsamt det bara går.
Vad tycker du? Vad skulle du önska att du såg i ditt instagramflöde för att känna lugn, trygghet och tillförsikt?
Med hopp om en snar vändning!
Sandra
Hej Anette, med all respekt för det du upplever så måste jag säg att jag inte känner igen mig i din beskrivning överhuvudtaget. För att inte bara upprepa det som redan är skrivet skulle jag vilja skriva under på allt det Sandra (tid 15:21) här i kommentarsfältet redan skrivit. Hennes och min upplevelse av det som händer är den exakt samma. Och vad hämtmat och annan nödvändig (och kanske onödig också) konsumtion anbelangar, så tror jag att vi gör klokt i att handla så mycket vi bara kan så länge som möjligt. Den ekonomiska kris som kommer att följa i den här viruskrisens spår, kommer sannolikt att vara helt ogreppbar. Så varje arbetstillfälle som kan säkras genom konsumtion är en vinst, varje skattekrona som kan dras in på konsumtion kommer att behövas. Kram Helena
Var och en får ha sin upplevelse och sin åsikt i allt det här som sker just nu tänker jag. Jag förbjuder inte Dig eller Sandra som du refererar till att resonera som ni gör och säger inte att ni har vare sig rätt eller fel. tycker dessutom att ditt initiativ när det gäller vården och att vara tillgänglig där är hur bra som helst.
Jag tänker givetvis på allt detta i ett längre perspektiv och tycker nog (tyvärr) att jag upplever att en del ser detta som något som någon annan ska fixa till och sen kommer allt att bli som vanligt igen.
Tänker tex att om människor i framförallt Stockholmsregionen uppmanas att jobba hemifrån och hålla sig hemmavid för att minska smittspridningen, då inte ska ta tillfället i akt att åka till deras sommarställen runt om i hela landet och passa på när man ändå ska jobba hemifrån. Vad händer med smittspridningen då? Knasigt beteende om du frågar mig.
Tänker även att det är för lättvindigt att se det som att problemen kommer att lösas genom konsumtion och hämtmat…många branscher kommer att drabbas väldigt hårt och inre enbart restaurangbranschen som det låter ibland. De flesta småföretagare och även vanliga löntagare kommer att drabbas av detta på sikt och då är det fel tycker jag att favorisera några framför andra.
Jag förstår ärligt talat inte varför inte fler verkar fundera över vem som ska betala notan för allt detta, eller nja innerst inne så vet jag att det är Du och jag och framtida generationer.
(Drar mig alltid för att skriva inlägg som dessa med personliga åsikter osv, hur man än försöker formulera sig väl osv så känns det nästan alltid som om det måste vridas om och tolkas på alla möjliga vis långt utanför det jag ens tänkt på.)
VH Anette
Hej,
jag har precis börjat följa dig på Instagram och läst lite här på bloggen.
Fint av dig att be dina läsare om våra åsikter och tankar.
Mitt spontana svar är att jag tror att alla mår bäst av kärlek, omtanke och hoppfullhet . Att vara realist är också bra. Men i dessa tider så är nog det just kärlek och hopp de allra flesta i vårt land mår bäst av.
Alla har sätt att tackla denna oroliga tid och personligen tycker inte jag att någon ska kritiseras öppet.Vi vet ju inte varför någon ”måste” dricka rosa bubbel….kan vara ett sätt att dämpa fruktansvärd ångest…
Som någon skrev tidigare så tror jag också på att följa sin inte röst, sitt hjärtas röst eller sin magkänsla.
Och alla har vi möjlighet att välja eller välja bort vad vi vill läsa eller se i massmedia eller på sociala forum.
Till sist kommer min önskan: sprid glädje men bara när du själv vill. Kan vara ofta eller ibland.
All kärlek till dig som läste detta inlägg ❤️
Hej Anna
Precis som jag gjorde när jag skrev mitt inlägg, följde min inre känsla och försökte dela med mig av detta utan att trampa någon för mycket på tårna vilket iofs verkar nästintill omöjligt.
Jag nämner inte någonstans i mitt inlägg att alla andra måste tycka som jag eller ha samma upplevelse, det tänket förkommer inte i min värld.
Försöker så ofta jag kan att dela med mig av inspiration osv även om jag ska erkänna att det är lite kämpigt just nu när så mycket påverkar oss alla.
VH Anette