Vilken dag är det frågar man sig när man vaknar och inser att klockan är way to much , tittar ut genom fönstret och inser att kylan är kvar där ute. Som mest neråt en -15 på natten och -10 på dagen har vi haft här i Torekov och den typen av kyla är inget vi skåningar varken är vana vid eller klarar av att hantera.
Ja, jag kan ju egentligen bara tala för mig själv och lille vovven Agathon som högst motvilligt går ut minsta lilla möjliga stund för at uträtta sin behov, men innerst inne tror jag att han önskar sig en kattlåda just nu hahaha.
Kom iallafall fram till att det var lördag fast söndag igår och ytterligare en vanlig söndag idag…

Vintervitt och kallt som bara den så här håller vi oss mestadels inomhus just nu och kikar ut genom ena fönstret i vardagsrummet där vi har en gnutta havsutsikt. En utsikt som dock blir betydligt mindre när grönskan kommer åter i mars eller så…
Det känns ju som evigheter tills dess och jag kan inte sluta att tänka på hur otroligt härligt det vore med en resa till exempelvis  till Thailand som jag älskar att åka till, älskar atmosfären, dofterna, maten osv där.
Att resa har ju blivit så himla dyrt jämfört med tidigare men kanske längre fram i vår kan det bli ett bra tillfälle att komma iväg.

Världens sötaste lilla rumpa har han, och inte det minsta gnäll över att ha på sig en liten stickad polotröja just nu, och när det är dags att sova vill an ligga tätt intill med duntäcket ovanpå.
Älskade lilla kille, så fin han är.

Här hemma suger vi ut det sista av julledigheten, imorgon är det en hel vanlig måndag och allt rullar på som vanligt igen. Nytt år osv och ett helt oskrivet blad, jag ser många som skriver att de är förväntansfulla och allt möjligt spännande ska hända 2024, själv känner jag nog mest att allt rullar på ungefär i samma hjulspår som föregående år, ja allt upprepas ju igen inte sant? Hur känn du?
Säg inte att jag är ensam om att fundera över vad det är för sensationer som det talas om?

Chokladfrossa har vi också här hemma, jag lyckade  köpa en stoor kartong med alldeles för goda praliner som slinker ner alldeles för lätt.
Har dock inget nyårslöfte om gymkort eller liknande men det redr nog ut sig i längden, äter man för mycket choklad så orkar man ju inte så mycket mat hahaha…

Varje dag, flera gånger faktiskt, förundras jag över om denna lilla fantastiska varelse ens är på riktigt?
Så snäll och fin med världens största hjärta i den lilla kroppen. Hur han kom till oss i samma storlek som en hamster som flöt över golvet utan ben hahaha.
Hur Alfred äcklades över honom och tyckte han var pest, medan August älskade att äntligen få vara storebror och lärde honom allt, även det där med tungan utanför munnen.
August hade ju inga tänder men det har ju Agathon, väldigt fina dessutom eftersom jag borstar dem varje kväll. Så glad att han finns här hos oss och att han bar oss genom sorgen när både Alfred och August gick bort nästan samtidigt.
Livet vänner, dem som lever får se och så även detta året.
Förväntar inga sensationer men vill ha det behagligt och lugnt på all plan om det går.

Kram