Idag före regnet drog in över Torekov så var vi nere och badade vid bryggan i vanlig ordning.
På vägen hem igen gick vi om hamnen där det var full aktivitet med turister, bilar samt att en stor glassbil som var och levererade glass stod parkerad mitt i smeten.
Vi gick och småpratade min man och jag, skönt avslappnade efter badet, men när vi passerat glassbilen så känner jag intuitivt att något är fel och slår snabbt en blick bakom mig från sidan.
Där kommer en stor sopbil i full fart och hade jag inte slängt mig åt sidan så kunde de gått riktigt illa…

Så, där stod jag i min randiga badrock med hjärtat i halsgropen och darriga ben, och funderade på vad som nyss hände? Ett par som gick för bi konstaterade ” Här går man med livet som insats”…jo tack det var känslan.
Min man hann ifatt sopbilen som stannat längre bort för att hämta upp avfall och frågade honom, en surmulen man i 50 års åldern, vad i hela friden han sysslade med? Är du medveten om att du nyss var bråkdelen av en sekund påväg att köra på min fru bakifrån? ett litet barn skulle kanske inte haft samma reflex som min fru och då skulle katastrofen varit ett faktum.
Hans svar var bara, ”Jag hade koll, det hände ju inget, jag kör som jag vill” också körde han bara iväg.

Ja du, ibland mitt i det vardagsnära och helt vanliga dyker det upp faror som man inte riktigt kan beräkna i förväg.
Så nära en olycka men ändå så långt bort enligt den sura mannen i lastbilen.
Var rädda om er i sommar på all möjliga sätt och vis och inte minst i trafiken. På sommaren vill man ju hinna med så himla mycket och kanske har man för bråttom. Det är ofta då som olyckor sker så ta det lugnt, du hinner, men om olyckan är framme så blir kanske sommaren inte som du tänkt dig.

Kram