Och den 28 maj firade vi älskade Affes födelsedag, den 11 i ordningen och så många fina år vi haft och har tillsammans.
Han som är världens finaste och mest speciella lilla vovve med ett hjärta av guld.
Så många fina minnen att se tillbaka på sen samtidigt skrämmande när man vet att en hund har en ganska begränsad ålder…
Som jag berättade i förra veckan så skulle vi på ett återbesök hos veterinären i fredags, för att göra tester osv.
Jag har dragit mig för att skriva detta inlägget då beskedet var det tristaste vi kunde få.
Affe har tyvärr fått prostatacancer vilket är ganska vanligt hos äldre kastrerade hanhundar.
Han är ju fortfarande precis som vanligt, pigg, busig, äter som vanligt osv men lite dropp från snoppen.
Vår uppgift blir att hålla noggrann koll, observation om när han blir sämre och ingen vet hur lång tid det dröjer.
Jag har gråtit floder sedan i fredags och vill inte acceptera fastän jag måste.
Och mitt i detta sorgliga ska vi i veckan hämta hem lilla Agathon som är en avbild av Affe när han var liten.
Så mixade känslor just nu, men kände ändå att jag ville dela med mig för mitt hjärta brister då och då och lusten att sprida glädje osv här känns bara motigt.
Älskade Affe du är den finaste lilla vovven vi har, och vi ska göra allt för dig så länge vi kan.
Kram
Men åååhhh…mina varma tankar till er och Affe, min älskade Gucci som oxå var en malteser fick avsluta sitt liv efter knappt 8 år (i september) hon fick njursvikt, högt blodtryck och hade svår patella på båda bakbenen. Hon ville så gärna va kvar i flocken, försökte så länge det gick att visa sig glad och underbar som alltid. Men veterinären sa att detta var det bästa för henne. Ingen kan förstå som inte mist en hund. Kram
Å så trist Annette, jag är själv hundägare och vill bara inte tänka på ett sådant besked. Må han fortsätta må bra länge än . Kram Suzanne
Å jag känner så för dig. Vet exakt vad du går igenom.
Vi sa adjö till våran molly för ett år sedan . Hon skulle fylla 12 …fick cancer …det är en tuff tid .
Styrkekramar till dig …lycka ändå att du har en till och en liten på väg in . Här hemma är det bara tyst och tomt…
Min veterinären sa till mig att
Man får se det som en sista kärlekshandling att man får hjälpa dom över bron när det blir för svårt…❣
Fy vad tråkigt, jag beklagar verkligen. Jag vet hur ont det gör. Jag har läst din blogg många år och det märks så tydligt vad era hundar betyder för er. Glädjen över ny lägenhet och en ny familjemedlem grumlas verkligen.
Affe är en riktig sötnos