Hej fina kompis, hoppas allt är fint hos dig?
Här hos mig är det väl sådär, vet att jag ska vara tacksam och allt det där för att jag får hjälp hjälp och vår inte minst i dessa tider, och det är jag.
Dock upplever jag situationen som väldigt jobbig och frustrerande just nu efter ett dygn som varit en pärs minst sagt.
Kom till akuten igår för att ta nya prover vid 11-tiden, fick mitt saltdropp vid 12.30 och satt sedan med det fram till 21.30 på en smal galonbrits i ett akutrum iklädd jeans och stickad tröja.
Utan stöd för min brutna arm, utan dricka, utan mat och 30 olika människor som kom och gick med nya besked på löpande band.
Sura miner, ”jag är inte din personliga assistent” osv så till slut vågade jag inte fråga.
21.30 när droppet var slut fick jag veta att jag skull upp på en avdelning inför operationen.
detta blev dock inte direkt uran först 00.30…

Väl där fick jag ett glas saft och två pannkakor, fylla i ännu en hälsodeklaration, göra operationsduschen med en hand, reda ut håret tvättat med tvål med en landstingskam och sist men inte minst ta på de sexiga rocken och trosorna.
Fick ett nytt dropp och var klar 03.15.

Imorse väcktes jag av en läkare som verkar snäll, alla som heter Björn är väl snälla? Skåning dessutom och fick veta att han ska operera mig i eftermiddag men att det behövs fler röntgen bilder.
På väg till röntgen iklädd min fina vita rock, i hissen så var det plötsligt brandövning…say no more.
Väl vid röntgen visade det sig att det var en sådan röntgen som man åker in i och att jag skulle ligga på mage…om du klarar det? ”jag klarar allt svarade jag”
Väl på rummet igen med det fina fönstret ovan i bild brast det och tårarna kom inte minst sedan ännu en nyintroducerad sköterska sa att eventuellt blir operation imorgon istället…

Jag har nog nämnt gråtrist onsdag eller tisdag tidigare här i bloggen men visste då att det är såhär en sådan ser ut, t om vägguret har gett upp och sitter på sniskan i fönstret istället för på väggen…

Tbt

Kram Anette