Jag vet inte vad det beror på riktigt, men just nu har jag så många funderingar kring livet, var det är på väg, vad kommer sen och gör jag mitt bästa eller borde jag göra mer, anstränga mig lite till?
Svåra nötter att knäcka, och inget som blir självklart bara så där.
Bloggandet som upptar en stor del av mitt liv är såklart inkluderat i funderingarna och något inom mig säger mig att jag vill få till en förändring, fråga mig inte riktigt hur men jag vill inte fastna i ett hjulspår, jag vill utvecklas och bli bättre.
Det finns så otroligt många duktiga, kreativa och inspirerande personer i bloggvärlden och ibland käner jag att prestationsångesten tar över för mycket, självförtroendet vacklar och det blockerar mig från att blogga precis som jag vill utan att bry mig ett skvatt om vare sig det ena eller det andra.

Måndagssvammel, jag antar att ni inte begriper ett dugg.
Men när jag var yngre var mitt stora och enda intresse hästar och dressyr och jag tävlade på elitnivå, tävlandet och resultaten var det som utöver själva vänskapen med hästarna var det som kittlade mig.
Lite på samma sätt är det med bloggen, jag vill engagera mig till 100%, knyta kontakter och se tydliga resultat, något mittemellan tråkar ut mig, det är allt eller inget som gäller.

Så idag lyssnar jag på den här versionen av Younger med Seinabo Sey.

Jag älskar Seinabo’s ansiktsuttryck när hon märker publikens reaktioner och stående ovasioner, och jag var helt förstummad när hon uppträdde under Nobelfesten i förra veckan.
Det känns ända in i hjärteroten äkta och genuint, den känslan!

Ha en fin måndag!