Ibland är det så himla lätt att stirra sig blind på allt det där som inte blir exakt så som man hade hoppats, på saker som man inte har, på vädret som inte lever upp till förväntningarna, också vidare.
Jag rannsakar mig själv och erkänner att jag är precis just så där från och till och just nu har jag gett mig själv i uppgift att istället fokusera på det som betyder något. På riktigt.
Jag är så innerligt trött på allt som handlar om materiella ting, på hetsen efter allt det där som på ytan ser så himla perfekt ut.
Jag vill ha djup och innerlighet – ro för själen.

Vi bär alla på önskedrömmar, stora som små, min högsta önskan är så stor att den inte går att få ner i skrift och om den gjorde det skulle ändå ingen förstå.
Svammel.
En sovande hund med hjärta av guld vid min sida, solen som skiner på oss, inte så värmande som vi hade önskat men ändå. Sol.
Tacksamhet.

Kram