Hej alla fina bloggvänner!

Semestern här på Zakynthos börjar gå mot sitt slut men jag vill passa på att visa Dig lite fler bilder från häromdagen då vi besökte Shipwreck och några andra magiska stränder i närheten.
En helt magisk dag med det ena vattnet mer förtrollande turkosblått än det andra, och känslan av att befinna sig i paradiset var total.

Ovan i bild ser Du det omtalade skeppsvraket som jag visade ovanifrån i mitt förra inlägg om Zakynthos HÄR och vill du kika på filmen från utsiktsplatsen så kika HÄR.
Dit begav vi oss först och stannade sen där i några timme och solde och badade.

Havet var bedövande vackert och vyn upp mot klipporna där vi nyss stått och kikat ned på samma strand likaså.
När man kikade upp blev det väldigt påtagligt hur högt upp vi varit… och hur långt det var nerför stupet.
På stranden fanns det en kvinna som sålde dricka och frukt som dagen till ära matchade min bikini.

Sen åkte vi iväg från Shipwreck och kollade på några grottor med helt kristallklart vatten.
Naturen upphör aldrig att förvåna mig, så mycket vackert det finns runt omkring oss!

Och innan vi vände tillbaka till den lilla hamnen igen så stannade vi till vid en öde strand som var om möjligt ännu vackrare än den förra.
Där var vi helt ensamma och helt avskärmade från verkligheten, nyp-mig-i-armen-vackert, och ja jag tror tiden stannade för en stund.

Summa sumarum ett minne att spara i hjärtat och plocka fram i vinter när mörkret och kylan omsluter oss. Ja, ett sånt där tillfälle som man så gärna vill visa hela världen och förklara hur fantastiskt det var, men där varken ord eller bild någonsin kan göra det rättvisa.

Till Zakynthos vill jag gärna åka igen, gärna snart.

Kram

Som jag berättade igår så var vi väg på en liten road trip igår och besökte då en av de mest kända utsiktsplatserna och stränderna här på Zakynthos som heter Shipwreck Point och Shipwreck Beach, som är två olika platser som man tar sig till med bil och båt.
En skröna säger att skeppet förliste på stranden med cigarettsmugglare ombord någon gång på 80-talet men jag vet inte vad jag ska tro om den historien, hahaha, jag tror de på hittat för att få en turistattraktion som alla vill besöka…
Så här i efterhand när man tänker efter så är det ju inte speciellt bra ut miljösynpunkt att så många båtar vallfärdar dit men det ju svårt att begränsa sig hela tiden, hur gärna man än vill leva by the book…

Vi begav oss först till utsiktspunkten där man ser skeppsvraket nere på den lilla stranden omgiven av klipporna och det turkosa vattnet.
En lite svindlande historia och det fanns inga som helst säkerhetsanordningar, staket eller liknande utan det var bara fritt fall rakt ner från ja jag vet inte hur högt det kan ha varit, men bilderna säger nog sitt…

Jag hade sett andra som tagit coola (läs farliga) bilder vid stupet och tänkte där och då att kan de så kan väl jagvar min tanke….
Nu när jag tittar på på bilderna och hör min man berätta hur rädd han var så erkänner jag att det var dumt…stenar och grus rullade under mina fötter när jag kravlade dit ut, och det var precis så farligt som det ser ut och hade oturen varit framme hade det inte blivit något blogginlägg…

Efter den strapatsen for vi vidare till en liten hamn längre ner och bort från utsiktsplatsen, och där hoppade vi på en liten båt som tog oss ut till Shipwreck Beach, för vi ville som sagt även se och uppleva det hela från marken.
En obeskrivligt vacker plats om man måste uppleva på plats för att förstå storheten i det hela…jag återkommer i ämnet lite senare för nu kallar mannen på mig.
Dags för en sen lunch i skuggan som antagligen blir grekisk sallad för femtioelfte gången, haha, det är j alltid godast på plats!

Kram