Varje mässa med dignitet har så klart en trendutställning som visar tidens anda och de trender som vi antas anamma nu framöver, om man nu följer trender vill säga.
Jag gör inte det.
Jag har efter x antal år börjat komma till ro och vet vad som passar ihop med min egen personlighet, vad jag tycker om eller inte tycker om, vilka som är mina favoritfärger osv.
Man byter ju inte favoritfärg bara för att Pantone ropar ut Marsala år 2015, typ.
Årets trendutställning hade till motsats till entréutställningen hamnat minst sagt i lite skymundan inne i ett mörkt hörn i C-hallen.
En mycket udda placering om man tänker lite logiskt (vem gör inte det?) då C-hallen är näst intill trendbefriad rent utställarmässigt.
För er som inte känner till upplägget på mässan så inrymmer C-hallen det som jag benämner ”skvalprodukter” dvs importerade produkter som visas upp av grossister samt belysning.
För att iscensätta själva trendutställningen som var uppdelad i fyra olika miljöer, hade man bjudit in lika många frontfigurer när det gäller inredning design och trender.
De inbjudna var inga mindre än trendspanaren Stefan Nilsson ”Trendstefan”, inrednings-stylisten och journalisten Lene Ostenfeldt från Danmark, inredningsarkitekten Johanna Asshoff från Asshoff & Brogård samt Dagny Thurmann-Hoelseth som är kan man säga Norges svar på vår Trendstefan.
Fyra personligheter, fyra tolkningar av årets trender med gemensamma uppdraget att försöka sudda ut gränsen mellan offentlig- och hemmiljö.
Ska vi kika vidare?
Stefan Nilsson hade gjort en högst personlig tolkning av hemmakontoret med små notiser om att det faktiskt var ”Trendstefan” som hade varit i farten, om nu någon skulle tvivla.
En urban tolkning som utgick ifrån en storstadsmänniska med många järn i elden.
En trendtolkning som förmedlade stadsliv, stadsodling och compactliving i kombination med traditionella material och traditionellt hantverk.
Stefan hade även fått till en feministvägg i fototapetformat, men finast av allt i hans hemmakontor var länstolen IDA designad av Emma Olbers för Tre Sekel.
Lene Ostenfeldt hade gjort en tolkning av en hotell-lobby (tänk er ett mysigt boutique-hotell alá Dorsia i Göteborg) eller var det kanske hemma hos någon som verkligen älskade färg och extra allt av sådant som känns lyxigt och extravagant?
Buteljgrönt i botten och därtill cerise, gult svart och naturträ i olika nyanser.
I Lenes tolkning syntes bla tre tydliga tecken (förutom färgbomben) som jag spanade in på mässan i det stora hela.
Stoppmöbler, soffor, fåtöljer och vanliga stolar klädda i lyxigt sammetstyg kommer stort, precis som stolar och fåtöljer med kombinationen trä + naturläder.
Och sist men inte minst såg jag en hel uppsjö med belysningsarmaturer med färgat glas.
Tredje rummet, ett lunchrum inrett av inredningsarkitekten Johanna Asshoff som verkligen hade lyckats att sudda ut tråkighetsstämpeln på lunchrummet.
En ljus och fräsch köksmiljö som kändes både vilsam och uppiggande på samma gång, tycker jag.
Gränsen mellan offentlig- och hemmamiljö som borttrollad, och vem skulle inte uppskatta att få pusta ut på sin lunchrast i en sådan härlig miljö?
Skandinaviskt enkelt och ljust, åt det grafiska hållet, men återigen har det grafiskt svartvita fått sällskap av naturträ och massor av växter vilket ger mer liv åt miljön.
Sist ut av de fyra trendspanarna, Dagny Thurmann-Hoelseth hade inrett ett sovrum på temat sovrum med hotellkänsla eller varför inte vice versa, ett hotellrum som känns ombonat och rogivande, ja precis som hemma.
Det finns inget värre än att sova på hotell som känns sterila och kalla och på gränsen till sjukhus (lätt överdrift) men ni förstår nog vad jag menar.
Det här rummet och allt vad som fanns där i föll mig mest i smaken av de samtliga fyra, säkerligen inte minst eftersom mina personliga favoritfärger är rosa och lila.
Ett bra upplägg tyckte jag med olika rummen (det kanske vore något för Formex att variera sig med?) härligt att man vågat använda färg och enda minuset som jag kan se det är att utställningen placerats så att det var fullt möjligt att man totalt missade den där i skymundan.
Inredningshjälpen/Anette
Ja den hade verkligen hamnat i skymundan och jag kan skriva under på att det faktiskt just därför gick att missa den helt och hållet precis som du nämner. Jag gjorde nämligen det så då var det extra bra att jag kunde läsa ditt inlägg om trendutställningen här 🙂