Inredningsretuschering

Trendenser Frida tog i gårdagens veckosumering upp en fråga som jag blev så
glad över, att den frågan äntligen lyfts fram i ljuset och börjar diskuteras öppet.
I många år har det hörts arga röster som påpekat farligheten med de kropps-
ideal som modebranschen visar upp i de fina modemagasinen.
Kroppsideal och utseenden som i verkligeheten inte existeterar om man ska leva
ett normalt liv utan att späka sig totalt, motionera flera timmar varje dag och sen
spendera, minst lika lång tid vid någon skönhetssalong för fix och piff av frisyren
osv.
Och sen redigeras de tagna bilderna så att skönhetsfläckar och skavanker trollas
bort.
Säkert ångestframkallande hos många flickor (det kryper långt ner i åldrarna)
och kvinnor runt om i hela världen, det har man ju kunnat konstatera för länge
sedan, att man (kvinnor framför allt) tar åt sig av det där.
Att normala vackra personer får en känsla av att man inte duger som man är är.

Ungefär samma fenomen ser vi nu, i takt med att allt fler blir allt mer inrednings-
intresserade, sker i inredningsbranschen.
Välpolerade fina hem med allt det senaste och oftast även det dyraste som går
att få tag på visas upp över allt känns det som.
Bord och stolar, lampor och mattor byts ut i somliga hem i mycket rask takt,
och man funderar en smula på hur det där fungerar.

Vi spendarar mer pengar och tid på, och i våra hem, vi vill ha det fint och så där
trendigt enligt ”den rätta mallen”.
En ängslighet som gör att många kanske inreder sitt hem för att det ska se ut
på ett visst sätt snarare än att vara personligt för dem som bor där.
Hem som är till för att leva i, inte till för att visas upp som någon slags utställning
av perfekt uppställda trendiga saker i den rätta kulören för året.
Och även här en känsla hos många av otillräcklighet, känslan av att man inte har
det sådär fint i sitt hem som favortitbloggaren har det.
Ja jag pratar om inredningsretuschering och där drar absolut vi som bloggar om
inredning vårt strå till stacken.
Det är ofta en välplanerad, tillrättalagd och polerad yta som visas upp för att visa
att vi är duktiga på det vi gör, att vi har koll på trenderna just nu och såklart för
att inspirera våra läsare.

Inredningsmagasinen lika så, jakten på de perfekta hemmen som får stoltsera i
de glossiga magasinen, gärna hemma-hos-reportage från någon kändisperson,
pågår ständigt för att locka oss som är intresserade att köpa lösnummer.
För ingen vill väl kika in hos någon med ett ganska alldagligt standardhem där
saker och ting är mer funktionella än stylish?
Nej så är det nog.
Och ingen vill se mitt måndagsstökiga kök strax efter att jag lagat spagetti med
köttfärssås så att tomatpurén har stänkt ner halva köket, för det gör den när jag
lagar mat, men det visar jag inte upp.

Jag menar inte att vi ska visa upp alla dammåttorna i hörnen, tvättkorgar som
svämmar över, eller vad man nu kan tänka sig i vardaglig väg, men kanske för-
medla känslan av det finns där.
Känslan av att köket faktiskt är till för att laga mat i och använda, samma sak
med den där tjusiga filten i vardagsrummet som värmer fötterna så skönt nu på
vinterhalvåret, förmedla den känslan!
Förmedla känslan av att ett hem är till för att leva i, skaffa sig minnen kring och
att det är okej fastän inte allt är helt perfekt.
Våga visa vem det är som bor där bakom fasaden.

Jag vill fortsätta inspireras av duktiga stylister, kreatörer och bloggare och även
själv bidra med det jag kan, men jag vill samtidigt att vi ska fundera på hur man
kan förmedla en känsla av lugn över det hela.
Att man som betraktare kan få känslan av att det är ok även om det inte är helt
perfekt.

Nu blev det ju mycket surr och mina egna tankar och jag ber om ursäkt om jag
inte har formulerat mig helt rätt eller generaliserar en smula,men jag tror ändå
ni förstår på ett ungefär vad det är jag vill ha sagt.

Så nästa gång kära vänner, när jag lägger upp en bild av något här hemma hos
Inredningshjälpen som ser lite för perfekt ut, då kan ni även ha i åtanke att det
samtidigt kan vara obäddat i sovrummet och lite stök ute i köket.
Bara så ni vet!

Inredningshjälpen/Anette