Visar inlägg från "livet"

Magsjuka och födelsedag

Idag är det min födelsedag, hur mycket jag fyller? Jo hela 43 år är det får och jisses vad tiden snurrar på fort, det var ju alldeles nyss som jag fyllde 30…
Vi är kvar i Thailand men flyger hem redan ikväll om allt går som det ska, min kär man blev nämligen hemskt matförgiftad igår och har tillbringat hela natten på toaletten.
Jag mår ok förutom att jag är orolig och mår lite lätt illa efter nattens underhållning, skämt åsido men visst mår man pyton även som åhörare?

Så nej det blir av förklaring skäl inget födelsedagsfirande idag inte, men vad gör väl det?
Det viktigaste just nu är att mannen blir frisk och att vi lyckas resa hem så bra som det bara går.
Fösta etappen av resan är 3,5 h med bil från Hua Hin till Bangkok, och behövs det en toalett då vet jag inte hur det kommer att gå…
Men vi håller tummarna, en läkare har varit och undersökt min man och han har fått en hel rad med piller som han ska ta.

Ha en fin dag och var rädda om varandra!

Kram

Att vakna till elakhet

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva just nu, jag känner mig bara tom och ledsen och tycker mest det känns meningslöst.
Efter mitt inlägg igår om min nya baddräkt så lade jag upp en av bilderna på Instagram, tidpunkten gör det var sent på kvällen här i Thailand, så strax därefter gick jag till sängs.
I morse när jag vaknade möttes jag av ett kommentarsfält under bilden av sällan skådat slag, och det var ingen läsning som bidrog till en bra start på dagen.

Jag blev både ledsen och arg på samma gång,för vem har rätt att kommmentera mitt utseende på ett sådant nedlåtande och förnedrande sätt?
Det är inte ok.
Jag har aldrig utgett mig för att vara någon förebild  när det gäller kroppsideal, eller något annat för den delen, utan försöker bara var min bästa version av mig själv vad det än gäller.

Do no harm som det så fint heter, ”alla har rätten till sin egen kropp”, ”du är fin som du är” och alla andra fina uttryck som vi använder oss av, gäller alltså inte om andra kvinnor anser att en annan kvinna (som de inte känner överhuvudtaget) är för smal?
Då är det minsann fritt fram att berätta hur hemsk vederbörande ser ut, att hon är en dålig förebild, anorektiskt etc.
Det var kommentarer om att man skulle sluta följa mig på Instagram eftersom jag är en dålig förebild osv och ja, det var en hel del som avföljde mitt konto igår….

För att jag lade upp en bild på mig själv i baddräkt, vilket jag ångrar djupt idag och min första reaktion var att radera allt och antagligen kommer jag aldrig mer att visa mig i baddräkt eller liknande igen här i bloggen eller på Instagram.
Det kan det aldrig vara värt.
Jag visste inte att jag var tvungen att se ut på ett visst sätt för att göra det.

Men så tänkte jag en vända till, de otroligt elaka och sårande kommentarerna hade nämligen även fått svar på tal av stöttande kvinnor och män.
Som hade modet att ryta ifrån och säga att nu får det vara nog, och som visade mig så mycket kärlek på alla sätt och vis.
Så inlägget får ligga kvar, åtminstone för nu för kärlek övervinner allt även om det är grymt jobbigt ibland.

Och nej jag ska väl inte behöva försvara mitt utseende, om hur smal jag är eller inte, om mina händer ser ut äckliga ut osv osv, eller vad säger du?
Skulle någon ifrågasätta och skriva elaka kommentarer om jag var mullig eller t om mycket överviktig, bara hade ett ben, inget hår eller femton tår?

Jag har alltid varit relativt smal, tränat och rört på mig mycket vilket jag gör ännu idag eftersom det lindrar min spänningsvärk och förebygger så att jag får färre migränanfall.
Jag dricker aldrig alkohol eftersom även det utlöser min migrän, jag röker inte osv men skulle söndriga dömma eller komma med pekpinnar till dem som gör det.
Migränanfallen kommer annars i skov, alltid i samband med PMS och kan i värsta fall vara i tre dagar och göra mig sängliggande.

Jag har även de senaste två åren fått aggressiv Afte (obotlig sjukdom) som gör att jag får som munsår fast inuti i munnen, på tungan osv vilket gör att jag måste utesluta vissa saker helt från min kost och allra mest problem får jag om jag äter paprika och chilli i all former.
Det räcker med minsta lilla dolt i en maträtt eller produkt för att såren ska blomma ut igen.
Efter att jag upptäckt detta har jag även blivit varse att just paprika, paprikakrydda, alla typer av chilifrukter osv finns i väldigt mycket även om det inte ser ut så om man inte läser det finstilta, frågar ordentligt när man beställer mat osv.

Värst är det så klart när jag äter ute, trots att jag berättar, frågar osv blir det så gott som alltid missförstånd kring detta och en massa strul med det som jag ska äta.
Så pass att jag börjat tycka att jag är till besvär när jag ska beställa mat på restaurang osv, om du bara visste hur mycket chili det ska hackas ner i allt även om det inte står på menyn.

Så ja, på det sättet har jag allvarliga problem då jag nästan alltid oroar mig för att jag ska få i mig något som utlöser Afte, men jag känner ändå inte att jag behöver varken förklara eller försvara mig på något sätt egentligen.

Jag har tex aldrig rapporterat om alla de gånger jag varit sjuk i migrän eller varit så sjuk av Afte att jag varit sängliggande i feber och behövt ta både penicillin, kortison och smärtstillande för att uthärda smärtan och endast kunnat dricka allt vatten osv.

Slutligen vill jag från botten av mitt hjärta tacka alla som skrivit så snälla och stöttande kommentarer på Instagram, och anledningen till att jag inte svarat, kommenterat osv är som sagt för att jag ovetande sov när allt detta pågick som värst.

Men detta i fokus tror jag trots allt att det finns ett litet hopp om en bättre framtid där tjejer i alla åldrar, vuxna och medelålderskvinnor samt äldre kan vara snällare mot varandra eller åtminstonne sluta att utagera elakt bara för att de kan gömma sig hemma bakom sin skärm.

Önskar Dig en härlig söndag.

Min 1:a maj i bilder

Hej hej!
Ett sent inlägg idag denna soliga härliga majdag som jag spenderat i Stockholm, vår fina huvudstad som är en favorit på alla sätt och vis.
Slog upp mina blå på ett favorithotell i staden, ja Hotel Diplomat såklart, dit vi gärna återvänder ofta.

Fick ett härligt rum med utsikt ut över Nybroviken och när vi vaknade var det faktiskt inte soligt alls utan gråmulet och regn…
What?

Drog på mig mina favoritträningskläder från Röhnisch, Cherry Blossom tror jag visst att denna kollektionen som går i ljust körsbärsbloms rosa nyans heter.
Supersköna plagg som jag använder i lager på lager, mer info om träningskläderna hittar du HÄR

Den lätta dunvästen som du ser här ovan är min största favorit av plaggen i bild, så varm och skön trots att den är fjäderlätt och extra plus i kanten för kragen som går upp runt nacken.

Blev ett varv ute på Djurgården tillsammmans med min man innan vi begav oss till hotellet för frukost.
Blev dock ingen bild därifrån eftersom jag var så fullt upptagen med att äta, haha.

Och på tal om solen och körsbärsblom, strax efter lunch sprack himmeln upp och bleb nästan klarblå oc solen kom fram och värmde riktigt skönt.
De japanska körsbärsträden i Kungsträdgården är ju ett måste att föreviga, inte sant?

Så njöt vi av en sen lunch i solen på Strandvägen 1 eller om det var Milles, jag blandar alltid ihop de där två.
Ett glas bubbel, fräscha somriga rätter som räksallad och tonfisktartar fick det bli!

Valborg

Ny vecka och och idag är det Valborg och säkert ”klämdag” för ganska många, om man inte är ”sin egen arbetsgivare”, för då är det där med klämdagar och semesterdagar ett minne blott känns det som, haha.
Jag knäppte ett par bilder här hemma idag med den lilla Monsteran i solsken i fokus, och som du kanske ser är det tomt på Affe’s plats där i hörnan.

Hundarna är nämligen bortlämnade till våra hundvakter och är med dem på deras torp i Småland och njuter vårsol, och vi ska sätta oss i bilen och styra kosan mot Stockholm, minsann.
Därifrån kommer vi sen att resa vidare på onsdag, men mer om det senare.

Trevlig Vaborg!

After Milan comes…

Buntar med blommor.., men även som ett brev på posten värsta migränanfallet, och det är aldrig speciellt upplyftande och i synnerhet inte när det är en av årets hittills härligaste dagar utomhus med strålande sol och ljumma vindar.
Så halva dagen var jag nerbäddad i sängen, och sen mot eftermiddagen när tabletterna och vilan gjort sitt så tog jag mig upp för att landa på Yoga-mattan med finaste sällskapet man kan tänka sig.

Jag blir så lätt påverkad av stress, har nog alltid varit så, och dessutom väldigt emotionell och mottaglig av alla signaler som omger mig….jag kan känna av sinnestämningar och sådan som ligger i luften, outtalade meningar osv osv och jag kan lova dig att det är en egenskap som jag inte alltid önskar att jag hade.
Igår när beskedet om Tim Berglings död kablades ut över hela världen så var det så sorgligt, jag kände ju såklart inte honom personligen men man har ju följt hans framgångar, lyssnat på hans musik osv och inte minst sett den tragiska sidan av hans liv som blir väldigt påtaglig norm na ser dokumentären True Stories.
Ledsamt.
Det finns så många livsöden och sorger, saker som inte alls blir som vill hade önskat.
Vi har nog alla till mans våra kamper och strider i liver och försöker ofta att påminna mig själv om att aldrig döma någon eller dra förhastade slutsater om någon person eller deras liv.
Det finns så mycket under ytan som vi inte känner till.
Varför är det ofta så lätt att göra sig en bedömning utifrån det vi ser, och inte det minst bry oss om att ta reda på lite mer?

Men åter till mina fina blommor som min man var gullig och gick och köpte till mig dag när jag låg utslagen.
Han vet ju att jag älskar allt som är rosa och det var ju inte den lilla buketten han samlat ihop till om vi säger så.
resultatet får du se imorgon.

Kram