När jag fick frågan om jag kunde tänka mig att visa videon som finns här i mitt inlägg i samarbete med UR, en film om mobbning, så svarade jag ja eftersom det är ett ämne som berör mig.
Det har det alltid gjort, enda sedan jag själv gick i skolan och visst har man fått sina törnar både här och där genom åren.
Jag har mått illa vid de tillfällen då jag själv hamnat i skottgluggen men minst lika illa när jag ser eller hör talas om någon annan som blir mobbad och illa behandlad, en känsla av maktlöshet och hopplöshet.
Var kommer all denna elakhet ifrån?

Mobbning är ju förvisso inget som sker enbart i skolan och när man ung, som jag ser det så sker det i allra högsta grad även bland vuxna på arbetsplatser, på nätet osv, just internet och tillgängligheten 24 timmar om dygnet gör ju det hela ännu värre
Mycket av dagens mobbning sker som du säkert redan vet i vardagen tex under timmarna i skolan, på träningen eller andra aktiviteter, men till saken hör ju att om vi jämför med hur det var ”förr i tiden” så sker fortsätter ofta mobbningen dygnet runt via sociala medier osv.
Hemskt.

När jag kikade på videon nyss så blev jag riktigt illa berörd, det blev så himla påtagligt och hårt att jag hajade till.
Att höra tals om mobbning, läsa om det osv är sin sak men att ta del av det som betraktare som man gör i detta fallet gör att man på något sätt känner sig delaktig.
För visst är man väl till viss deltagit om man ser och hör att någon mobbas och inte griper in?
Jag tycker åtminstone det och idag skulle jag inte tveka en sekund om jag hamnade i en sådan situation.
Slutligen vill jag bara avsluta med en önskan om att vi alla ska vara lite snällare mot varandra, det hela startar ju som du säkert vet någonstans, och barn tar efter oss vuxna, learning by doing som det så fint heter.

*Inlägget är skrivet i samarbete med UR