iSaloni 2015 – Reflektioner

Hej!
Kände spontant att jag behövde ventilera några reflektioner från mässan och branschen i allmänhet, så där rakt av bara utan några hämningar, vi får ser hur det artar sig…
Ett inlägg helt utan bilder dessutom!

Ni som följer mig vet att jag velade in i det sista om hurvida det var försvarbart att åka hit ner till Milano med tanke på vad det faktiskt kostar i tid och rena omkostnader, för det är otroligt dyrt och ala pratar om att det är extra dyrt just i år med tanke på EXPO som kommer att hållas här i Milano senare i år.
Som ni vet så valde jag trots allt att åka hit, vilket jag har noterat att många som vanligtvis brukar åka hit ner, inte har gjort i år.
För att förklara enkelt så kostar ett vanligt ganska mediokert hotell i början av den här veckan ca 4000 kr/natt medan det nu i slutet av veckan kostar kanske 1500kr/natt…

Jag har läst Trendstefan’s inlägg där han mer eller mindre totalsågar designveckan här i Milano rakt av och menar att det blivit ett kommersiellt jippo (flopp) som egentligen bara handlar om försäljning och väldigt lite om design och samtida reflektioner.
Jag gillar Trendstefan och hans inlägg innehåller tankar som jag kan hålla med om rakt av men samtidigt blir jag konfunderad.
Ja jag kan hålla med om detta till viss del men tycker samtidigt att det är en lite märklig reflektion om just det här evenemanget, för i grund och botten så är det ju trots allt det som allting handlar om.
Så även designveckan i Stockholm och allt annat som händer i inrednings- och designbranschen de resterande 50 veckorna som ett år har.
Vare sig utställare, inköpare, pr-byråer, trendspanare, bloggare, eller näringsidkare i allmänhet deltar på volontärbasis utan allt handlar ju i förlängningen om att öka sitt marknadsvärde och att i slutändan tjäna någonting på det hela (berdriva lönsam affärsverksamhet), eller?
Jag vet inte vem som skulle bekosta all den spännande design som Trendstefan efterlyser utan att själva tjäna någonting på det?
Idag mäts framgång i intjänade kronor och ören både för liten och stor, det är inget som ens behöver diskuteras.
Det finns inget designföretag eller designer, tidningsredaktion, trendspanare, pr-byrå eller bloggare för den delen som idag 2015 inte behöver tjäna pengar på den verksamhet som man bedriver, tvärt om.
It’s all about the money.

Vidare till nyhetsvärdet, hur är det med det?
Som jag ser det lika med noll. Mässan är verkligen öppen för vem som helst och det fotoförbud som tidigare förekom är idag helt obefintligt.
Att söka pressackreditering för att få lov att fotografera på mässan känns helt meningslöst eftersom alla fotograferar hej vilt med mobilkameror och publicerar bilderna direkt ut i sociala medier.
Lägg sen till alla de ängsliga sneak peaks som skickats ut av företagen veckor i förväg och som publicerats redan innan mässan ens öppnat.

Jag har även noterat att de som i år trots allt har åkt hit ner till Milano har prioriterat de fristående utställningarna runt om i staden framför att besöka den faktiska mässan ute i Rho.
Att visa upp att man varit på de mest speciella utställningarna har varit lite som en fjäder i hatten, lite som om det är viktigt att man har stenkoll på läget och känner till det som är allra minst mainstream i sammanhanget…
Utställningar som jag själv inte har besökt ännu, men ska göra det nu i helgen i helgen, för att visa att jag har koll hehe…

Nog svamlat från mig, jag behövde bara ventilera mig lite och jag ska inte tråka ut er och bli för långrandig i mitt resonemang.
Jag återkommer självklart med mina små noteringar kring trender och sådant som jag sett och gillar lite extra här i Milano.
Mer positiva influenser – I Promise!

Skärmavbild 2015-03-24 kl. 12.28.58

1 reaktion på “iSaloni 2015 – Reflektioner”

  • Mia skriver:

    Eller är det ett bra sätt att ”inte låta som alla andra”- hänförd, kanske helt enkelt ett simpelt PR-trick som definitivt har genomslagskraft, eftersom han är ensam om åsikten…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

dam_980x300